Som kyrkoherde i Janakkala församling har jag den glädjen att önska er välkomna till St. Laurentiuskyrkan

Vår helgedom är den yngsta medeltida stenkyrkan i Tavastland. Den invigdes förmodligen i september 1520. Byggherren anses ha varit Åke Tott, som vid den tiden hade slottsloven på Tavastehus. Tre Tottska vapen kan alltjämt återfinnas i kyrkan. Enligt traditionen har den första kyrkan på denna plats byggts redan på 1200-talet, efter korståget. Denna träkyrka stod sannolikt framför den nuvarande klockstapeln.

Men redan långt före den första kyrkan byggdes var platsen en helig kultplats och en mötesplats för tavasterna. Från kyrkbacken mot söder öppnar sig ett vackert och mycket gammalt kulturlandskap. På Haga fästningsberg, som skymtar bakom Räikälä å, fanns en fornborg under hednisk tid.

Nära kyrkbacken, på sluttningen av den nuvarande Laurinmäki-backen, finns den forntida St. Laurentiuskällan, som fortfarande väller fram. Under hednatiden omgavs källan av en offerlund tillägnad guden Taara. Magiska riter vid källan fortsatte ännu länge i samband med marknaden på Larsmässodagen den 10.augusti. Domkapitlet förbjöd marknaderna i början av 1700-talet.

Laurentiuskällan har fått sitt namn efter Janakkalas medeltida skyddshelgon St. Laurentius. Åt honom är även Janakkala kyrka helgad. Det berättas att ärkediakonen Laurentius brändes på halster i Rom under förföljelserna mot de kristna, emedan han på biskopens befallning hade sålt kyrkans dyrbarheter och fördelat pengarna mellan de fattiga.

Ryktet om St. Laurentius , på finska Lauri, spred sig med kristendomen så att även många finska kyrkor helgades åt honom. Människor vände sig till St. Laurentius för att få bot mot brännsår, feber, ryggskott och för att få lindring i skärseldens kval och skydd mot eldsvåda. St. Laurentius var även de fattigas, bibliotekariernas, brandsoldaternas, kockarnas, bagarnas, skolbarnens och gästgivarnas skyddshelgon.

Föremålsbeståndet i kyrkan vittnar om dess förflutna, så bl.a. några medeltida helgonskulpturer. Till höger om altaret står St. Laurentius själv, en skulptur, som är utförd av ett enda stycke ek. Den är från början av 1300-talet och kommer från Gotland.

Till höger på korets vägg hänger ett 1400-talskrucifix, vilket renoverades år 2000. Till vänster om altaret står en skulptur, som föreställer St. Olof och är likaså från 1400-talet. Från samma århundrade härstammar en skulptur föreställande St. Staffan. Den finns i bakre delen av kyrkan, till vänster om dörren. Verket överfördes från Nationalmuseet till vår kyrka år 1998. Krucifixet samt de tre skulpturerna: St. Laurentius, St. Olof och St. Staffan har förmodligen varit uppställda även i den första kyrkan.

Hållaren för missionsljus, ”Livets träd”, intill St. Staffan-skulpturen har donerats av fabriken Finnscrew, som tillverkar fartygspropeller.

I kyrkans norra flygel står St. Jakob den äldre, från 1500-talet. Kyrkans övriga gamla skulpturer finns numera på Nationalmuseet i Helsingfors.

Predikstolen härstammar från 1660-talet. Från samma århundrade är även ätterna Ugglas, Brunows, Stierncreutzs och Franks adliga vapen. De är gravvapen för de ätter, vilka ägde gårdar i Janakkala.

Kyrkans ljuskronor är donationer. Den äldsta, av brons, i kyrkans mittkors är från 1700-talet.

Kyrkan har ursprungligen varit rektangulär och dess innertak har varit välvt av tegel. Till stammutrummet anslöt sig en sakristia till vänster om altaret, alltså i norr, och möjligen vapenhus i söder och väster.

Kyrkan genomgick den största förändringen vid mitten av 1800-talet, då kyrkans kantiga sakristia uppfördes. Kyrkan ombyggdes till korskyrka enligt arkitekterna Engels och Lohrmans ritningar.

Kyrkans altartavla, ”Jesus på korset”, målades av B.A. Godenhjelm år 1851.

I början av 1900-talet ändrades kyrkan i jugendstil under ledning av arkitekt Armas Lindgren.

Kyrkan återställdes i tidigare stil år 1933 enligt professor Carolus Lindbergs plan. Men redan året därpå förstörde en eldsvåda orgeln och interiören, så att man stod inför en ny reparation.

Sakristian reparerades genomgripande år 1982.

Under åren 1992-1993 renoverades kyrkans inre grundligt enligt arkitekt Erkki Pitkärantas planer. Koret omformades för att motsvara nutida behov. Bland annat flyttades altaret. Nu kan prästen stå bakom det under nattvardsfirandet med ansiktet mot församlingen. I samband med reparationen av predikstolen hittade man målningar under flera lager av gammal färg. Därför beslöt man konservera predikstolen. Kyrkans inre färgsättning bestämdes av dess färger.

Den nya orgeln är den fjärde i ordningen i vår kyrka. Orgeln är från 1993 och byggd i Janakkala i Martti Porthans orgelfabrik. Den är helt mekanisk och har 40 register. Den representerar den nordtyska barockstilen. Förebilden är en 1660-talsorgel. Orgeln har nästan 3000 pipor, de minsta 10 mm och de största över 5 m höga.

Klockstapeln uppfördes av den berömda kyrkobyggaren Martti Tolpo år 1785. Den tidigare klockstapeln, som var helt av trä, var byggd i slutet av 1600-talet. Kyrkklockorna härstammar från åren 1687 och 1767.

De äldsta av kyrkans textilier är från 1930-talet. Största delen av alstren är donationer.

Janakkala församling har nästan 14000 medlemmar. De betjänas inte enbart av denna kyrka utan även av kyrkorna i Tervakoski och Turenki.

Under århundraden har människor kommit till St. Laurentius gråstenskyrka för att höra Guds ord. Fortfarande, varje söndag klockan tio på morgonen har vi gudstjänst till vilken alla är välkomna.

Om församlingens mångsidiga verksamhet får man närmare information på pastorskansliet i församlingscentralen i Turenki.

Låt oss ännu fördjupa oss i en gemensam bön med vilken Janakkala församling önskar Er välsignelse i Ert liv och en trygg resa.

Herrens välsignelse

Herren välsigne Dig och bevare Dig.

Herren låte sitt ansikte lysa över Dig

och vare Dig nådig.

Herren vände sitt ansikte till Dig

och give Dig frid.

I Faderns och Sonens

och den Helige Andes namn.

Amen

 

Pekka Riikonen